Onsdag kväll och jag sitter i min goa soffa med en kopp kaffe . Har varit i stallet och på väg hem fick jag punktering på ena bakdäcket så jävla komiskt. Fick göra ett försök att för första gången i mitt liv byta däck på en kall snöande bäckmörk väg.. Men det kom en snäll förbipasserande bil som stannade och hjälpte mig att lysa upp platsen så man såg lite ialf. Hur som helst vet jag inte om man ska skratta eller gråta:) jag väljer att skratta åt elländet.

Har suttit  och sökt lite jobb cirkus 20 st hittade jag, arbetsledare coach  inom säljbranschen det är väl det jag vill göra, det är mitt kall. Kanske var det sparken därbak som behövdes men jag känner mig rätt tillfreds med mitt beslut. Bank arbete är inte mitt kall och absolut inte mitt nästa arbete. Nu ska jag bara jobba min sista månad, frågan är vad som händer om man behöver gå på anställningsintervju under denna månaden?!?

Jaja det löser sig nog:)

Ha en fin kväll!

Röd dag och det betyder ledigt*skönt*.. Jag börjar förlika mig med att bli arbetslös,, kanske för att jag vet att jag kommer att överleva och att jag faktiskt kommer ha sysselsättning. Jag har ju länge sagt att jag ska rida Izor men nu har jag bestämt mig att det ska jag göra den 11 februari då jag faktiskt blir arbetslös och då finns ju tiden att rida varje dag. Att rida varje dag är ett måste när man ska sätta igång hästar och få upp dom i kondition.

Det här med att bli vara arbetslös är en konstig känsla som ett tomrum men att jobba skiftande tider fungerar ju inte eftersom jag har två barn med speciella behov som behöver regelbundna tider och jag skäms nästan för att skriva detta men ett jobb på en bank känns INTE lockande inte när dom säger i andra meningen att det är mkt personlaomsättning pga att det är ett mkt krävande jobb. Hela min kropp skriker vill inte. Det kom faktisk en och annan tår i går för jag vill verkligen inte känna så här att jag inte vill, jaa vill inte vara arbetslös heller, men måste det betyda att man måste ta vad som bjuds???

Kollade runt lite på jobb i går och känner att jag nog söker det som ser intressant ut och sedan faktiskt förlika mig med att jag är arbetslös och faktiskt till och med kan njuta av det i några månader.

Det som är värst är ju att mista sina arbetskamrater som man har haft ett nära sammarbete med under dom sista 2 åren, vissa gillar man ju mer än andra. Men men  det är ju trotts upp till var och hålla kontakten. Man har ju alltid ett val och valet är alltid upp till var och än.